Våfflor gräddades i saxlika järn med rektangulära plattor över glöden i den öppna spisen. Den färdiga våfflan blev fyrkantig men det karaktäristiska rutmönstret fanns med redan från början. När järnspisen introducerades krävdes nya redskap och det runda våffeljärnet med hjärtan kom till vid slutet av 1800-talet.
Våfflor åt man både till vardags och fest. Att baka över glöd gick snabbt. Det var ingredienserna som avgjorde finhetsgraden. De enklaste våfflorna bestod bara av mjöl och vatten. Till fest slog man på stort med grädde, socker, smör och ägg. På våren, ungefär vid Marie Bebådelses dag, började hönorna värpa och korna mjölka efter den långa och mörka vintern. Bara det var anledning till våffelbak.
Runt sekelskiftet 1900 blev det modernt att äta våfflor med grädde och sylt till kaffet. Och det var ett måste att efter söndagspromenaden slinka in på något av de många våffelbruken som kantade promenadstråken, inte minst i Stockholm.
Våffeljärnet blev något av en tidssymbol och en nationell symbol, en kombination av nationalromantik och jugendstil. Skansens öppnande och den så kallade ”skansenandan” bidrog till våfflornas popularitet.
Källa historiska museet
>> Läs mer om våfflans historia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar